Du hade rätt till sist

Du hade rätt, sångerna kom från andra länder
Vi möttes i ett underland och står på en perrong
Där allt förändras fast ingenting händer
och skymingen är vacker
och jag skriver från en stuga vid en sjö
det är lätt att bli blödig och nostalgisk
fast man bara bytt miljö

Vi hade allt, och friheten var ännu inte stulen
Vi hade skogarna i söder, drömmarna i väster
och sandade vägar under hjulen
och vi visste ingenting om verkligheten,
ja vi sökte i det stora efter svar
Så många illusioner som har rasat och så långa vägar kvar

Du har vunnit och förlorat, du har sett dig själv i spegeln
Du har vaknat i fel säng, du har varit kär
och framtiden väntade som en farlig gåta
Man har bråttom dig sen är man där

I en stad som får en att bli större än man är
Men i en ålder som sätter allt på jorden
Jag trodde att jag visste vem jag var och vad jag ville
Men nu skulle jag inte välja dom orden

Jag har ingen lust
Jag fastnar framför tv:n när det skymmer,
att följa dig i livet och skynda mig hem
för att fylla på så mycket skåpen rymmer
Jag pratade med en vän innan jag reste
Hon sa du måste alltid packa lätt
Som om du alltid är på resa och ännu inte sett vad du har sett

Vad ska vi göra med vår tro? Vad ska vi göra med vårt hopp?
Vad ska vi gör med vår kärlek som blöder?
Ser du hur det skymmer, hur färgerna ger opp
Där elden falnar men fortfarande glöder
Vi kan inte färdas bakåt i tiden
och det skulle vara ett steg tillbaka
Jag hatar min rastlöshet, jag älskar min bror
det är så mycket jag glömmer att bejaka

Och det är svårt att tassa på den folkhemska skaran
Varje torn du bygger upp ska nån annan rasa ner
Nån idiot som bara ser sin chans ska ta den
Vem som helst kan avge tomma löften,
och göra hål där de lovar och svär
Det är lätt att hålla käften, och svårare att säga som det är

Du är min vän, och stormarna i vår bli våra bröder
Våra fäder tacklar av nu, världen är vår
Där elden falnar men forfarande glöder

Om vi ses, bland dimmorna i norr eller i söder
Med drömmen i behåll och med lust att ta vid
Där elden falnar men fortfarande glöder

- Lars Winnerbäck

Varför gillar jag fortfarande Lars Winnerbäck? För att jag aldrig växer ifrån hans klyschor.
För att jag alltid kan stoppa in mig själv i dem.
Nästa torsdag kommer många minnen väckas till liv. Men jag kommer njuta av varje sekund, för jag älskar Lasses klyschor, och de är som bäst när han står framför dig och sjunger så du helst av allt bara vill gråta.