Jag stod i dörren och sa " är det här allt du blir så dör jag"

Jag blir så arg på dig. Du trillar dit gång på gång. Du förnekar dig själv och gråter. Han är inte värd dig, han är inte värd någon. Jag vill bara skaka dig och få in det i ditt huvud. Du är värd så mycket mer än bara nätter fulla av lögner.

Jag förstår mig inte på alla dessa tjejer som förnekar sig själva. Hur fan kan en kille vara värd detta? Ja, jag har också varit kär. Jag hade nog kunnat ge upp det mesta för honom, men aldrig min värdighet och självkänsla, den ska man inte ge upp för någon kille. Jag blir bara arg när jag ser hur ni förnedrar er själva. Du ber om ursäkt när det är han som är otrogen. Du står där som om det var ditt fel. När försvann du? Vid vilket tillfälle tog han det sista som var du?

Jag kan inte tvinga dig att gå, och inte tänker jag göra det heller. Jag hoppas dock att du ser vad du håller på med. Ryck upp dig för fan! Visst kommer du sakna honom, men du kommer sakna honom rakryggad.
Du är min syster, och du är värd så mycket mer. Du är värd det bästa någon kan få. Du slösar bort det här på ett svin som inte ens är värd marken du går på.
Jag förstår inte när det gick så snett.
När gav du upp din chans om att bli lycklig?
Jag kommer sträcka ut min hand till dig. Tar du den så ska jag göra allt för att hjälpa och stötta dig.
Kom, ta min hand så går vi vidare..

En anonym sinnessjuk

Tänkte bara komma med en liten uppmaning till den här P, som tydligen finner något slags nöje i att läsa min blogg. Du borde söka hjälp, du är nog inte frisk.
Jag förstår inte riktigt det här med att vara anonym, vad man finner för nöje i det. Men den här herr P måste verkligen älska det.
Jag har mina aningar om vem du är, och de faktum att du har någon allvarlig psykisk rubbning förvånar mig inte det minsta.
Vi säger så.

Grattis Älskling!

I morgon fyller Bella "Tommy" Johansson 19 år. Grattis älskling! Inte så smickrande bild? Kan tyckas.. men det är så vi brukar spendera våra helger hon och jag. Livet är en fest!

Hon är en av mina bästa vänner, tror aldrig jag träffat någon som jag har så jävla roligt med.

Jag hoppas att din födelsedag blir full utav godingar och annat som gör livet värt att leva ;)

Grattis igen, vi ses i morgon hjärtat.

Puss DIN

( ska även hälsa till en väldigt söt pojke som jag har lovat, du är fin! )

Jag har aldrig sett nån så uppsnärjd i det blå

Livet förändras var jag än går, och det kommer kanske inte alltid vara vi två.
Bara så länge det finns stjärnor över oss, och bara så länge våra hjärtan klarar av att slå.
Den här flickan har aldrig riktigt sett någon i ögonen och jag förstår om du skulle träffa nån bättre sen. Men månen är död när jag tänker på det, och himlen är gjord av sten.

Så många broar jag bränt. Ingen tog mig riktigt över, nej.
Nej, jag går inte isär när jag går med dig..

Jag vet ett berg ditt vi brukade gå. Det är så vackert där, nästan som en tavla. Nästan som en tavla över rätt och fel. För man ser gårdakvarnar, men man ser skiten med..

Jag har inga starka armar att bära dig på. Jag är inte mycket, inte mycket att titta på.
Men du kommer aldrig behöva ljuga igen, och du kommer aldrig behöva se mig ligga död på vägen.

Så många vänner jag känt, ingen som jag riktigt behövde, nej.
Jag har aldrig varit normal, bara när jag går med dig.
Så många broar jag bränt..
Jag går inte isär när jag går med dig.. dig, dig, dig.

- Håkans "Gårdakvarnar och skit"

Jag vet inte hur jag ska säga det bättre, Huck min kära vän. Den här låten ger jag till dig. Den är din. Undra hur många gånger jag har sjungit den för dig på diverse Håkan spelningar.
Du sätter höstsolen i eld min kära vän, och jag älskar dig som tjackpundarn älskar sin barndom.

Du är det finaste jag vet när allt annat här är falskt och fel, och utan dig hade jag gått ner mig för länge sen i den här stans tragik.

Tack älskade du.

Idag hyllar jag inte bara Huck, utan grattar även min kära bror Johannes som har fått ett nytt jobb. Du rockar brorsan (:

Nu ska jag återgå till raggsockor, te och massor av bra filmer. Det är höst, jag har funnit mig i det, och kommit fram till att jag faktiskt gillar det. Har även kommit in i en Lasse-period, och längtar galet mycket till konserten, hoppas på att han kommer vara lika bra och underbar som alltid.

Simma lugnt

En skugga från förr

När jag ser mig omkring är det fortfarande med dina rättfärdiga blå. Jag granskar mig själv igenom dem, trots att jag inte alltid märker det. Ibland kan jag sätta upp håret på det där sättet som du tyckte om, trots att du inte kommer att se det. Ibland när jag går ut kan jag ta på mig den röda klänningen för jag vet att du älskade den, trots att du är långt borta.

Du och jag kan stå i våra hörn och blunda, för det är ändå alldeles för sent nu. Det finns ingenting att hålla fast vid längre. Vi kan undra vad det var som fick fel, men vi kommer nog aldrig att få svar. Jag vet att du läser min blogg, för att hålla dig uppdaterad om jag träffar någon. För att veta vad jag gör, hur jag mår. Jag sätter upp mitt hår som du vill ha det och lyssnar på dina favoritlåtar och rycker till så fort en bil av samma modell som du har åker förbi mig. Varje lördagkväll när vi fått i oss lite för mycket och vinglar hem lyckas vi alltid plita ner ett patetiskt sms och skicka till den andre.

Alla reagerar vi olika när vi har fastnat hos någon. Jag tror att vi alla fastnar hos någon, sen om vi vågar erkänna det eller inte är en annan sak. Jag fastnade hos dig, är du nöjd nu?

Jag har gått vidare, du har gått vidare. Men vi är ändå kvar med varann.

Det var längesen jag ville tillbaka till dig, längsen jag grät över dig. Längsen jag längtade efter att hålla om dig och att sova jämte dig. Du och jag är som två skuggor. Vi finns alltid med varandra i bakgrunden, förföljer varandra och påminner den andre om vår existens i alla våra minnen

Jag vill inte ha dig, du vill inte ha mig. Men vi fastnade, och när man fastnar har man svårt att släppa. Man kanske aldrig släpper, man bara förnekar och lär sig att leva med det. Man träffar någon ny och glömmer helt bort den man fastande med. Man tror i alla fall att man glömt, men egentligen förtränger man bara, stoppar undan. Att man fastnat med någon betyder inte att man aldrig kan bli lycklig med någon annan, det betyder bara att det som var med den personen alltid kommer finnas kvar hos dig.

Jag tänker stoppa undan dig nu, förtränga. När vintern är som kallast och allt är som jävligast tänker jag plocka fram dig och våra minnen och komma ihåg tiden då jag var så fast att det var löjligt. Det är vad jag gör dig till nu, ett minne som byggdes av två av Jönköpings lyckligast idioter.

Som Lasse skulle ha sagt, "ta dina minnen och försvinn ur mitt liv, älskade, älskade du..."

Den här stan drar ner oss till botten av ån

Frågan är inte om jag kommer härifrån, frågan är när.

Huck, du får mig att gå upp varje grå jävla morgon. Du får mig att sätta mig på samma buss dag efter dag, enbart för att du sitter där. Du är min stjärna och jag ska aldrig låta dig falla.
Jag tror vi flyr?

6 december är det Winnerbäck, som jag längtar.

Något som slog mig inne i dimmorna

Idag funderar jag över han den snälla killen. Alla känner vi honom. Han finns i allas närhet, men vi kanske aldrig tänker så mycket på honom. Nu tar jag det ur en tjejs synvinkel, eller rättare sagt ur min synvinkel. Igår när jag satt på en fest såg jag de snälla killarna helt plötsligt. Tjejerna i våran umgängeskrets skulle aldrig ägna dem en tanke, inte jag heller.
När vi gråter över alla killar som är dumma huvudet, då är det mot deras axel vi gråter. När vi ska gå och kissa på festen och berätta om alla godingar, då är det de två vi drar med oss. När vi blir för fulla och känslosamma är det de två som får sitta och lyssna på skiten. När någon ska följa oss hem när det är mörkt efter vi festat klart, är de de två, men det skulle aldrig komma för oss att bjuda med dem in. För de är ju sååå snälla. Vi pratar hela tiden om hur kul det skulle vara om de skulle träffa någon, för de förtjänar de ju verkligen. Sen beklagar vi oss över att alla killar är svin, och så har vi Mr. Nice Guy framför oss. Det skulle aldrig komma för oss att faktiskt ge dem en chans, fast de har varit kära i varenda tjej. Istället så ligger vi och snorar i deras knä och förbannar alla dessa mansgrisar.
Vad tjänar det längre till att vara en snäll kille?
Alla vet det, snälla killar blir utan. Vi tjejer verkar istället föredra svinen, ju större svin du är, desto bättre. Jag vill ge en eloge till alla er snälla killar som står ut med oss, speciellt till er två. Vad ger vi för indikationer till killar? Hey, svik mig gärna. Va gärna otrogen, ju mer desto bättre.
Snälla killar kanske snart är ett utrotat fenomen.

Det här snurrar i min stackars bakfulla hjärna den här söndagskvällen. Nu ska jag återvända till min slitna historiabok och tvinga in ännu några årtal och kungar.

Till er två och alla andra snälla killar. Hade jag fått stå ut med snoriga brudar och tjejsnack och aldrig fått ligga, hade jag nog kastat in handduken. Jag hade blivit ett svin. Men ni är kvar, och ni är så bra. Så jag säger som vanligt, ni förtjänar det bästa och det kommer ni att få.
Tack.

Rötjut och förbjudna begär

Jag har verkligen försökt hata dig herr Lundell. Försökt att se dig endast som en patetisk mansgris. När jag konstaterat att det är just det du är kommer jag på mig själv att gång på gång gå bakom ryggen på mig själv med dig. När jag är ute och går låter jag dig berätta dina historier om vackra kvinnor och rödvinsnätter, och jag är idel öra. Många ensamma nätter har jag tillbringat med dig. Din sorgsna spruckna värld ger mig en viss känsla av trygghet, och dina berättelser om rötjut och förbjudna begär ger mig en sån livslust. Många förfester har du förgyllt, och många efterfester har du räddat. Jag kan inte låta bli att bli förtjust av alla historier om fyllenätter, kvinnor med långt mörkt hår och alla dina begär.


Det är något med mig och hesa mansröster ( även kallat gubbrock). Plura Jonsson fångade mig första gången för många år sedan när han beklagade sig i "kärlekens tunga", och han har mig i sitt våld än idag. Plura och Uffe är som mina gamla romanser, jag försöker hata dem men misslyckas utan att jag märker det. Jag får lära mig att leva med dem, förlika mig med att jag ömmar för de gamla rävarna. Uffe, jag ger mig. Du får mig.

Är väl bäst att tillägga att jag inte är ett dugg tänd på män i 60 års åldern eftersom det säkert är någon som kommer tolka det så.

Sist men inte minst vill jag ge er alla ett råd från Uffe, som iallafall Joel har anammat.

" Krogen är en hönsgård, och vi är rävar"
Så sluta vara så misstänksamma och tillbakadragna, sluta lipa och gå ut och var glada.

Tänk på saken gott folk, och ha en bra helg.

Ett slag för ensamheten

Ensamhet. Få ord är så känsloladdade och tabubelagda som just det ordet. Ensamhet måste vara en av människans främsta rädslor. Folk gör allt för att inte vara ensamma. Många går in i förhållanden utan känslor, eller stannar kvar i ett förhållande där känslorna är döda för längesen. Det skrämmer mig mer än ensamhet.

Många människor jag pratat med som träffat nån ny och som jag frågat, tycker du om honom/henne? har svarat: Han/hon är bra, och jag tror jag kan lära mig att tycka om honom/henne.

Hur exakt lär man sig att tycka om någon? Vänjer man sig med tiden? Vore glad om någon kunde svara på den frågan.

Att vara ensam förknippas ofta med att vara misslyckad, att det är synd om en, att man inte hittat någon att leva med. Men att vara ensam kan också vara så enkelt som att man inte nöjer sig med vad som helst. Hur många tror ni lever med sin stora kärlek? Jag skulle chansa på en på tio, max. Resten lever med någon som de lärt sig leva ihop med, som det så fint heter. Någon som var ledig och som passade in just då.

Nej, jag är inte bitter, och jag vet att alla behöver närhet. Det är få som klarar av att vara ensamma en längre tid, för att vara ensam behövs ett enormt mod. Jag klandrar er inte, även jag har haft det där halvtaskiga förhållandet med han som var "okej" och som jag inbillade mig vara kär i enbart för min egen skull. Närhet kan man få utan att vara i ett förhållande, närhet är så mycket mer än att dela lägenhet och hålla varandra i handen. Nu förespråkar jag inte att hoppa från säng till säng, men jag förespråkar att inte vara rädd för närhet utan förhållande. Att ha den närhet som du behöver, som varje människa behöver utan massa regler och tvång.

Jag har bestämt mig, jag ska våga vara ensam. Jag ska inte gå in i dem där själviska förhållandena nu när det mörknar om hösten och man är mer ensam än någonsin. Jag ska vänta tills jag hittar han som jag inte är med för att stilla min ensamhet och stärka mitt självförtroende. Tills dess jag gör det, om jag gör det, så föredrar jag min ensamhet och närhet från annat håll. Nu låter jag som en patetisk dagdrömmare som går runt och väntar på drömprinsen. Så är inte fallet, utan jag gör mig själv en stor tjänst och gömmer mig inte bakom ett meningslöst förhållande.
Herre jävlar va negativ och bitter jag var i det här inlägget, jag ska bättra mig. Jag lovar.

Nu ska jag ringa Huck, hon har delat och stillat min ensamhet i 11 år, och som jag älskar henne..

Allt från svin till Lisa Ekdahl..

Nu har jag skaffat mig en blogg, nu är jag som alla andra. Mitt första inlägg tänker jag tillägna att vara förbannad. Tråkigt kan tyckas, men nödvändigt. Igår kom domen mot stureplansprofilerna. Jag tycker det var fantastiskt att svinen får vad de tål, och trodde att varje människa med ett friskt tänkande höll med mig. Är ledig idag så surfade runt och läste på lite bloggar, brukar läsa en blogg som en kille från stureplan skriver. Han hade självklart tagit upp det här, han var lite skeptisk men tyckte dock det var rätt. Det som jag förvånades av var när jag gick in på hans kommentarer på inlägget, där har säkert 10-15 tjejer i åldern skrivit att den de här killarna är världens sötaste killar och att tjejen är en slampa. En tjej skriver " Vad förväntar hon sig när hon följer med två killar hem från krogen? Att de ska dricka saft och kolla på film? ". Nej, det tror jag inte hon gjorde, när man följer med någon hem från krogen så är det ju allt som oftast för att ha någon form av sexuell kontakt. Det är vi nog med på allihop, men vad jag inte tror att man förväntar sig, särskilt inte utav två killar man känner är att få en fjärrkontroll uppkörd i röven, att spottas på, bli kallad hora och bli våldtagen. Den här idioten till tjej som skrev det här kan inte haft alla fåren hemma, hon har nog följt med en kille hem som de flesta av oss och jag tror inte att hon har förväntat sig det där med fjärrkontrollen.

Att folk kan skriva sånt här skrämmer mig, när försvann människors medmänsklighet? Vad är man för person om man kan trycka upp en fjärrkontroll i röven på en gråtande tjej och kalla henne "vår lilla gänghora"? Det som skrämmer mig ännu mer är att jag förmodligen dagligen passerar människor som är kapabla till detta. Minst en gång i veckan sitter jag nog jämte en människa på bussen som skulle vara kapabel till att mörda eller våldta en annan människa. Jag finner inte ord.

Jag hoppas att den här tjejen som föll offer för stureplansprofilerna någon gång kommer att kunna lita på män igen och att hon kommer fortsätta vara stark. Att cirkulera på stureplan just nu bland alla hatiska brats är inget som jag ens önskar min värsta fiende.
Angående stureplansprofilerna har jag inget mer att säga än att jag hoppas att internerna trycker upp något i röven på dem, att de blir internernas "små gänghoror". Sen får vi hoppas att mammas och pappas feta plånböcker inte kan rädda de små ynkliga pojkarna, för enligt mig ska de sitta av de här fyra åren och jag hoppas verkligen att det ska svida.

Förutom allt detta elände vill jag ge Lisa Ekdahl en eloge, hennes "Ljug för mig älskling" har räddat min vecka.