onsdag 7 november 2007

Mattes ögonsten



En av mina allra bästa vänner är den här mannen. Hans namn är Enasjöns Dona Tello, kort och gott Don. Han lägger sitt stora huvud i mitt knä när jag är ledsen. Han hämtar mina vantar på morgonen när jag har bråttom till skolan och påminner mig om skolböcker jag har glömt. Han lyssnar på allt jag säger utan att döma mig.
Han skäller också något alldeles förskräckligt på brevbäraren. Han biter sönder mina skor och slemmar ner mig precis innan jag ska iväg på fest. Han tar en grym tid på sig att gräva i sorkhål när jag har bråttom och lämnar stora leriga tassmärken över hela huset.
Men jag har älskat honom sedan han sov jämte mig första natten för sex år sedan och längtade hem efter sin mamma. I sex år har han varit vid min sida och hans nos har börjat bli lite grå, och jag hoppas att det blir många år till.
Han är helt enkelt världens bästa Don-Don.

Inga kommentarer: