söndag 27 april 2008

Skadeglädje är den sanna glädjen

Det glädjer mig att se er två tillsammans. Det som glädjer mig är att hon är ful och tråkig. Att hon har råttfärgat hår och breda lår. Du hatar breda lår.
Det glädjer mig att hon är så tråkig att hon smälter in bland dina gråa gardiner och organiserade strumpor, jag smälte aldrig in där.
Det glädjer mig att du blir nervös när vi stöter på varandra och tittar ursäktande på henne, ställer dig en liten bit ifrån henne när vi utbyter artighetsfraser.
Jag lägger märke till hennes lila tröja, du kan inte med färgen lila.
Det glädjer mig att när jag kommer hem blinkar din ruta på msn. När hon sitter i er beiga soffa och kollar på jepordy ber du på dina bara knän.
Är du lycklig nu?
Jag skulle så gärna, men jag är trött på förbjudna möten med dig.
Jag är trött på ordet oss. Ordet är ni, du och Maria.. heter hon så?
Det är en gammal klyscha att man önskar sina ex allt gott.
Jag är glad att du inte är lycklig och det kan jag erkänna.
Jag unnar inte dig allt gott, inte än.
Det ger mig en bitter smak av vinst att veta att det är mig du tänker på när du går och lägger dig på kvällarna.
Det skrämmer mig att du köper samma hudkräm till henne för att hon ska lukta som jag.
Det som skrämmer mig mest är vetskapen av att en man kan bli så fast i en roll att han sätter sin lycka på spel.

tisdag 15 april 2008

Någonting måste gått sönder

Den lyckliga bubbla jag befann mig i sprack. Två besked som gjorde mig medveten om verkligheten. Verkligheten är inte rättvis. Ibland känns det som att de som redan gått igenom så mycket skit ska ha ännu mer skit, elände tills de inte orkar mer. En nära vän som är mamma har en son på turne, en son som hon är stolt över. Sonen avbröt turnen och byter scenen mot sjukhuset. En tumör och polyper vill inte att han ska sjunga.
I mitt huvud ser jag en leende pojke, han är åtta år. Han står framför mig och sjunger Per Gessle i sin pyjamas, jag är så kär att jag kan spricka.
Det är tio år sedan.
En nära vän till familjen får bröstcancer. Åter igen ordet tumör, tumör är ett ord som är så laddat, ett ord som jag inte vill ska spela över min tunga.
En väntan på besked, besked om cancer spridit sig. Jag har alltid haft svårt att se när män i medelåldern gråter. Idag grät min lekfarbror, han som tålmodigt spelat kula och kastat gris med mig sedan jag var en snorvalp.
Hemska besked kan kännas långt borta, men lurar alltid bak i kulisserna. De kommer när du som minst anar de. De påminner dig om att stanna upp och ta vara på det du har.
Ska det krävas hemska besked och sorg för att man ska stanna upp och tänka?
Jag har aldrig varit troende, men om det finns någon där uppe så har han bestämt sig för att sparka på de som redan ligger ner.
När mamma gråter känns det i hela kroppen, den där irrande känslan som sprider sig och inte vet åt vilket håll den ska ta vägen, vad den ska bli. Ilska, tomhet eller gråt? .. Det är värre när hon inte gråter men man ser att hon är ledsen, när man ser i ögonen hur det är fatt.
Hon är nära att mista sin bästa vän.
Än finns det många tårar kvar, de som inte är mina ska jag försöka torka.
Ni finns hos mig varje gång jag blundar.
Mina tankar är hos er ikväll.

tisdag 8 april 2008

Vänd ryggen till


Här var jag orolig för pinsamma bilder efter en fylla på ett ännu mer pinsamt Folkets Hus.
Jag hade inte behövt oroa mig, jag lyckades få dem bakom mig.
Jag gillar bakifrån.
Bjuder dock på en bild på Tanja, en riktig goding.
Kommer uppdatering efter helgen, vi åker till Gbg på torsdag/fredag och återkommer på söndag.
Där vankas Håkan Hellström och alla sorters lycka och glädjeämnen.

Simma lugnt

lördag 5 april 2008

Dance like there's no tomorrow

All I wanna do is stay right here on the floor
Get lost in the night and dance like there's no tomorrow
Don't care about the sunrise
Somebody please just hit the lights
All I wanna do is dance like there's no tomorrow

Today just wasn't my day
Everyone's getting me so fed up
I've gotta find a way
I know what can make me feel better
Stepping out in my best
Looking hotter than ever
Wherever the party os
That's where I'll be in a second


Ivan fyller 18, detta ska firas.
350 personer, i Folkets hus.
Alla känner alla, kan det bli värre?
På med fodralet, släpp ut håret.
På med höga skor, ryggen rak.
Ingen kommer nå vår nivå ikväll.
Det ligger katastrofer i luften.
Ulf Lundell och rötjut...
Festen kan börja..

onsdag 2 april 2008

Minnen som aldrig falnar någonsin

Jag minns när vi träffades, du lyste stark och stolt.
Det var därför som jag fastnade och det var därför jag gick.
Jag var väl blåögd för min del.
Jag gråter inte längre.
Så kommer du in i mitt liv igen, utan att fråga klampar du in.
Jag kan inte motstå dig.
Vi åtrår varandra på alla de vis som är möjliga.
Vi är förlorare.
Förlorar som aldrig kan förstå att det är försent.