Fröken Svår

Nu är det dags att jag slutar vara så jävla feg. Att jag slutar att vara så självisk och slutar att förneka och gömma.
Att jag slutar upp med alla de här gamla kontakterna som inte ger mig någonting alls, som jag håller kontakt med för att veta att jag kan gömma mig bakom dem.
Jag är rädd för att vara ensam med en enda person, att vara utlämnad till en person.
En blond goding i Huskvarna, Hockey-Jonas, pojken på Torpa eller kanske herr kostymnisse.
Jag är en självisk idiot.
Jag drar så fort jag ser att det blir allvar.
Jag vill hålla dig på avstånd, inte bara dig utan alla andra också.
Den enda person jag släppte in efter flera månaders kamp är fortfarande kvar. Han är fortfarande ett av mina hjärnspöken.
Mitt andra hjärnspöke heter rädsla.
Jag är feg.
Jag förvarnade dig.
Jag har människor runt omkring mig som älskar mig, jag har vänner och jag har romanser. Jag har mer än så om jag vill, ändå är jag ensam.
De där händerna jag håller och de där armarna som håller mig kväver mig.
Du kan inte hjälpa mig ur min ensamhet.
För jag vill inte.


Vid slutet av gatan där allting finns
där dom sista lyktorna står
i början av ingenstans
du har inte gått fast klockan har ringt
jag kammar långsamt mitt hår
vi har inte sovit alls
din bleka mun
det är så tyst här
på ditt rum

Och guldet kanske aldrig kommer falla
och glittret kanske aldrig fastna här
ska jag gå eller stanna
snart stiger solen och det blir dag
men om natten lyser stjärnorna så klart

- Ditt dystra hotell - Tant Strul

Huck, jag älskar dig. Det är så skönt att veta att jag bara kan vara tyst med dig. Att det inte behövs några ord. Att jag kan få gå jämte dig och bara vara tyst. Att känna att du förstår mig utan onödiga ord. Att du delar min ensamhet och tar del av min tystnad.
Du är och kommer alltid vara min bästa vän.

och glittret aldrig fastna här

Du knullar envist min hjärna med dina egotrippade rim
ditt helvete
vad jag föraktar dig

För tomheten växer i ditt bröst
Du är så förbannat feg

Du är så stor och stark
ditt helvete
som ingen känner
utom jag

Våra munnar är fulla av lögn.
Du är så tom
Men ditt hjärta dunkar varmt

Skärp er.

Ryck upp er för fan.
Det ska bli Sm-guld i år.
Skyll inte heller på Liv, han är väl om någon den som kan bana väg till guldet.

Det kallas visst tvivel har jag hört

Det där jäkla pirret. Det vill inte infinna sig. Hur bra du än är och hur mysigt det än är att krypa ner jämte dig och bara vara så finns det inte.
Jag vill inte släppa dig, men inte heller bygga på något som jag inte känner är rätt.
Jag är komplicerad och dum, men jag sa det från första början.
Vi förlorade, eller rättare sagt så gav jag upp.

Jag är förvirrad och rastlös. Rastlösheten är värst när den kryper på framåt kvällen och gnager. Nej, jag ångrar mig. Tvivlet är värst, utan tvekan.
Allt det där man skulle vilja säga. Alla svar man vill ge, men inte hittar.
På jakt efter varma händer och någon som stillar rastlösheten.
Tappade jag mig själv på vägen?
Jag kanske försvann långt innan det, kanske redan i juni när du var kvar.

Men jag trivs rätt bra ändå. Jag mår gott.

Julens budskap?

Det är jul. Idag har jag tänkt att sätta in en text som är skriven av världens bästa Huck. Den texten handlar om att vara tillsammans, om oss och våra vänner. Våra år och vår barndom.
Det är väl det julen handlar om, att vara tillsammans.

Det var då och det lär aldrig bli igen, men det var den bästa skiten i världen.
När det var D-tiden och vi smygåkte moppe till Taberg varje kväll, åt fetmat varje dag i flera veckor i rad och vi sprang på tågrälsen och kastade korv på bilar.
När vi var kära i Arjan och Fatmir var cool.
När vi smygrökte i skogen och döljde det med date och kola.
Cyklade enda upp på toppen bara för en glass, idag skulle vi såklart tagit bilen.
Stog på lunden och tittade på raketer på avslutningarna på lise. Lekte Camp Molloy i backen.
Vi shoppade som fan, tältade och snodda kanoter i kråkebo.
Vi var i folkets park, vi åkte till oskarshamn och frös ihjäl i 20 minus. För Håkan.
Vad slår våra sura köttstekar vi delsjön eller H på liseberg och vi tappade bort faren.
Jag skulle gärna bli jagad av raggare för att vi kallat dem raggarballar igen, om en av de där dagarna kom igen.
Gå hem sena kvällar eller tidiga vinter och sommardagar från sjön, för att vi var rädda för spöken eller hade tider att passa. Eller varför inte bli nedbankad och fälld av stora vinterbootsen i snön springandes mot ladugården i gul dunjacka, få fläskläpp av diskborsten eller bränna jorden på gärdet vid torpet.
Släcka ner allt och ställa för stora bordet eller leka ta pinnen. Åka pulka efter fyrhjulingen eller leka tjuv och polis på höet.
Åka på snurregungan.
Cykla hela nätterna och byta klistermärken i vårat tält.
Leka i vår koja och samla modighetsprickar.
De bästa minnena är med er men vi träffas inte lika mkt längre och alla är äldre nu men jag glömmer inte allt vi sagt och gjort <3

Skrivet utav Elin " Huck" Nero

Du speglar oss alla i den här texten. Vår början och kanske också vårt slut. Vi var starka då, vi var oslagbara. De tiderna var det bästa som har hänt mig.
Ingen förutom vi förstår nog vad det står i den där texten.
DS, DH och självklart D-lisa.
Du har rätt, alla är äldre nu. Vi har varann kvar och det kommer vi alltid att ha. Visst?

God jul allihop, hoppas ni får en riktigt fin jul. Var tillsammans med dem nu älskar och ta han om varann!
Från oss alla till er alla, en riktigt god jul ;)

Du kan enkelt göra allting bra

Lisa Ekdahl - Vraket

Bärga vad du kan från det här vraket
det finns en spillra av mitt forna jag
Ta då med mig hem gör mig vacker
låt mig sova i din säng ett tag, låt mig sova ett tag
säg minns du hur det är jag brukar vara
minns du hur stabil jag var igår
nu är jag på väg att lösas upp till ingenting
för dagen har varit prövande och svår
kanske onödigt svår

Bärga vad du kan från det här vraket
se på mig kisande, se mitt bättre jag
Inse att jag bara haft en lite motig dag
och det kan vem som helst ha
men du kan enkelt göra allting bra
Men mig ska du inte tycka synd om
du vet väl hur nöjd jag brukar va
Jag tror att du ställs i min väg för att du
kan återställa allt så allt blir bra

Du kan enkelt göra allting bra
för nu ska du säga följ nu med mig
nu ska du säga ta min hand
säg att du begriper du förstår och allt det där
säg att du har känt precis såhär ibland

Bärga vad du kan av det här vraket
se på mig kisande, se mitt bättre jag
Se med blida ögon, klarögt vaken
inse att jag bara haft en lite motig dag
och det kan vem som helst ha
men du kan enkelt göra allting bra
Bärga vad du kan av det här vraket
Säg turen vänder ska du se

Lova när jag somnar att du vakar över mig
så att inget mera ont ska kunna ske
nu ska inget mera dumt få ske
säg mig att du lovar mig det

Bärga vad du kan från det här vraket
se på mig kisande, se mitt bättre jag
Se med blida ögon, klarögt vaken
inse att jag bara haft en lite motig dag
och det kan vem som helst ha
men du kan enkelt göra allting bra

Den här låten beskriver enkelt och bra precis som jag känner just nu. Det var exakt ett år sedan jag lyssnade på den sist och då sa samma sak.
Efter allt som hänt känner jag mig som ett vrak. Det kommer inte bli lätt. Jag kanske aldrig kommer att släppa in dig. Jag vet inte än.
Jag vet bara att det är såhär det känns och att det känns bra med dig.
Mer kan du inte begära av mig, inte nu.

Stackars mamma

Jag och mamma innan när vi lagade mat

Jag - Mamma, jag har träffat en jätte söt kille. Tror faktiskt han är rätt bra.
Mamma- suck.. Jaha hur gammal är han den här gången? 36?

Håll i mamma, det finns hopp även för mig. haha

Så gott att må gott igen

Idag har jag gått runt med ett leende på läpparna hela dagen. Eller hela dagen har ju inte gått än, men jag slår vad om att jag kommer le när jag går och lägger mig med.
Allt är bara så jävla bra nu.
Jag har världens bästa familj och världens bästa vänner. Vill bara krama sönder er!
Får inte glömma att jag också har världens bästa vovve...
Det är snart jul och massor med mys.
Jag är barnvakt åt världens sötaste lille kille som springer runt med hela munnen full med pepparkaksdeg och försöker låta som en traktor.
Skolan slutade idag och jag var till och med så glad att jag ville krama alla mina lärare.
Världens elakaste men ändå bästa mormor har jag med, inte att förglömma.
Önskar bara att morfar hade fått vara med oss den här julen. Jul var det bästa han visste, precis som mamma.


Du ska ha några egna rader Huck. Du är det bästa jag vet. Hur många jular är det nu? 11? Traditionen när vi alltid träffas den 23:e vid den gamla sågen och byter julklappar. Ringer varandra minst 5 ggr på julafton för att "rapportera". Det är ingen jul utan dig, ingenting är någonting utan dig. Du är och kommer alltid att vara den bästa vän jag någonsin haft.

Idag uppskattar jag allt det här jag inte annars märker.
Jag vet inte vad som har hänt, kanske för att det är jul eller kanske är det godingen.

Just de, godingen med. Fidde släng dig i väggen, du når aldrig upp till hans nivå.

All I Want For Christmas Is You

I don't want a lot for Christmas
There's just one thing I need
I don't care about the presents
Underneath the Christmas tree
I just want you for my own
More than you could ever know
Make my wish come true
All I want for Christmas is...
You

Santa won't you bring me the one I really need
Won't you please bring my baby to me...

Lyssnade på denna låt innan och insåg att precis så här är det. Jag bryr mig inte om julklappar och Kalle och allt annat. Jag skulle kunna offra allt det där om du kom hem.
Jag frågade en vän innan och hon sa att det är när det känns så här som man vet att det är värt att satsa. Att man inte ska ge upp.
Det enda jag önskar mig i år är att du kommer hem. Att få hålla om dig på julafton och kura ihop mig i den där lilla gropen emellan din nacke och axel.

Det är så det är, allt jag vill ha på julafton är du.

Blod är tjockare än vatten

Du har så många runt omkring dig som älskar dig.
Märker du ens det? Ser du ens att vi finns?
Jag blir så förbannad för du är så jävla självisk.
Hur tror du vi mår?
Jag orkar inte gå igenom förra hösten en gång till.
Nu när vi har lappat ihop det som går så börjar de lossna i kanterna igen.
Jag orkar inte se dig så här.
Orkar inte se våra föräldrar förstörda.
Allting sitter kvar, ett telefonsamtal på natten innebär total panik.
Panik för vad som kommer att sägas.

Jag når dig aldrig som förr, kommer bara halvvägs.
Men jag kommer alltid vara din lillasyster och du kommer alltid att vara min storebror.
Min idol som lärde mig att skjuta slangbella och som cyklade snabbast av alla.
Han som lurade av mig alla mina sparpengar mot en glass.
Han som alltid skvallrade för mamma.
Han och hans flickvän som jag aldrig fick leka med, och om jag skulle vara med fick jag vara bord elle träd.
Han som också alltid försvarade mig i alla väder.
Han som alltid lånade ut sina tv-spel och gav mig sin premie som han fick av jultidningarna.

Jag älskar dig och litar på dig.
Allt kommer bli bra.

Jag sa till mig själv i hemlighet " Det är inte ensamhet. Det är frihet"

Jag är svag, du också för den delen.
Den där lilla smilgropen kan välta hela min värld. När du ser på mig med de där blå ögonen får du mig att känna mig minst i hela världen.
Din hand passar så bra i min, ändå blir jag irriterad och vill rycka bort den.
Det ska inte vara så, aldrig mer.
Aldrig mer ska det vara din i min, du och jag, vi..
Nu är faktum så att du är 40 minuter bort från mig, högst.
Ibland är du bara 10 minuter, ett stenkast, alldeles nära. Det är de som gör det så svårt, att du är så nära.
Det var lättare när du försvann för ett tag, när jag visste att det var långt till dig. Det gav lite tröst.
Vi faller. Är det bara jag som ser det? Jag kommer inte ta emot dig, inte nu. Jag har nog med att dämpa mitt eget fall.
Vi går på promenad ikväll, som förr. Jag lovar dig ingenting och jag vill inte ha några löften. Jag vill inte ha något samtal, vill inte älta.
Det finns ingenting mer att hålla fast vid.
Jag kommer inte att ta emot dig och dina bekymmer.
Kommer inte att torka dina tårar.
Jag kommer låta dig falla hur hårt du än faller.
Du behöver falla, du behöver mer än någon annan komma ner på jorden.
Jag hoppas det här har lärt dig något.
Du har fått känna hur hjärtat kan svida och längta om natten.
Du har fått känna smaken av misslyckande.
Du som aldrig misslyckas.
Vi talar inte högt om det.
Älskade starka du.

Jag vill bara gå alldeles nära dig och vara tom.
Vi går ut på promenad ikväll, blåa ögon.
En sista gång ska vi gå på promenad.
Kanske en sista natt till tonerna från Lundell.
Bara toner, inga tårar.
Toner om ett avslut.
Om ett farväl.
Jag tror jag glömmer vantar med flit, och håller din hand i tystnad genom stan.

Hjärtat mitt

Tre ord räcker. Min vovve knäcker..

Du är svår att leva utan, jag är svår att leva med.

Jag somnar nu så får ni väcka mig i juni.
I juni när det är ljust och varmt och stan är full utav solbrända godingar.

Faller

Du och jag, vi kanske aldrig någonsin älskat varandra
Vi råkade finnas hos varandra där och då
Det är kanske så att vi hade fickorna fulla
Av någonting vi aldrig såg
Men som vi utan att veta slösade bort
Jag saknar dig mer än du anar
Mer än du någonsin begärt
Minns du alla dom ekande nätter
Vi skrikit ut: Vad är det värt?

Jag vill inte falla för cynismer och ta ord som hata i min mun
Men jag kan ärligt säga att jag hatar oss
För vår svaghet
För varje stund
För varje återfall
Så glöm bort mitt namn, ring aldrig mer och ha det så bra
Jag har några gamla drömmar kvar
Och jag skriver nya nästan varje dag
Jag har suttit på din bakgård, hört våra skratt
Där fanns ingen tröst
Bara rus som räcker över natten
Jag har suttit på en bakgård hela natten

Lycklig

Jag är egentligen för lycklig för att skriva. Här är en suddig bild på ren och skär lycka som utspelade sig ikväll.

Jag förstår inte att man kan ha sån tur. Först av allt fick vi komma bakom scenen med en av mina största idoler Håkan Hellström förra sommaren, Huck och jag av flera tusen.

Idag valde Lasse ut att fotografera oss till en av sina utställningar om turnen, jag och Huck och fyra till, av flera tusen.

Finns det någon som vakar över mig ändå?

Snart börjar jag tro på Gud.

Att få träffa Lasse är enorm lycka för mig.

Tack!

Var är den där regnbågen?

...Och alla somrar de far, som en rysning genom dig

Det är härifrån du kom, det här är sanningen om dig...

Tomas Andersson Wij

Lite så känns det att ta hundpromenader i Hålabo, som om vart jag än går i livet, och med vem, så är detta min botten och min grund. Min sanning.

Tiden springer ifrån oss

Idag har jag grunnat på saknad och var all tid tar vägen. Det känns inte som om det var längesen jag och Huck var små. Känns som om det var igår vi satt i vår koja och hade krig med min bror och Christoffer Stark. Jag hittade vår gamla gula cykel som vi hade på alla våra äventyr, den når mig till knäna och den har rostat helt. Var det det fyra år sedan vi var vid delsjön i Göteborg och jag var kär i Andreas? Var det 11 år sedan Huck och jag lekte för första gången? 10 år sedan vi satt i bilvraket bakom ladugården och bytte klistermärken? Jag minns det som igår. Uppskattar man allt som man borde när det utspelar sig? För du kan aldrig återuppleva en dag förutom i minnet. Varje dag blir du en dag äldre. Jag är bara 17 år, men det här skrämmer mig.

Jag tar snart studenten, flyttar hemifrån och har körkort. Jag minns när jag och Huck var 10 år, vi brukade leka att vi var stora. Vi hade varsin kille och drack massor med sprit och gick på massa fester. Båda två fick inte heta Elin, så vi döpte Elin till Anna. Nu är vi Elin och Anna, men är vi nöjda? Nu vill vi tillbaka till Evas vinbärsbuskar och höra knallpulverpistolerna smattra när Huck skjuter ner cowboy-Christoffer.

Något annat som skrämmer mig är att man kan förlora någon så snabbt. Att Huck kan finnas en dag och vara borta den andra. Att man aldrig vet när man förlorar någon. Tänk va hemskt om man förlorade någon och aldrig hade berättat för den hur mycket den betyder för dig. Jag tar lätt vissa saker för en självklarhet. Min mamma och pappa är en självklarhet för mig, att de skulle försvinna ifrån mig finns inte. Min mamma och pappa kommer aldrig att dö, kalla mig gärna naiv men så är det. Att någon i min familj skulle försvinna finns inte i min värld. Det händer varje dag, någon psykopat hugger ner någon på gatan, bilar krockar, folk sjuknar in. Vi läser det utan att reflektera det något vidare, vardagsmat. Vi tänker att det inte händer oss, jag tänker också att det inte händer mig. Faktum är att det som jag tar för givet kan försvinna ifrån mig, och det skrämmer skiten ur mig.

Jag har också funderat på saknad idag. Saknad kan vara förjävligt, men man saknar inte sådant man har? Då borde det väl vara positivt att sakna? Kan man sakna något man har? Är det nyttigt att sakna? Vad är saknad? Bilderna i det här inlägget tycker jag är definierar saknad. Elins häst Robin, vår trogna följeslagare i många år. Mörka kvällar i stallet, varm mule i örat. Hästdoft i näsan och hö i kragen. Alltid väntande ute i hagen eller i sin box, för att en dag försvinna och lämna ett stort tomrum.

Har också funderat över varför det alltid regnar i Jönköping, varför flickvänsmatrial är tråkiga 22-åringar med blond tofs som pluggar till undersköterskor och heter Lena, och sist men inte minst har jag funderat över hur någon kan gilla den minst sagt hemska Carola.

Jag kanske funderar för mycket, kan man fundera för mycket? Ska också tillägga att min helg har varit helt perfekt. Hv71 spöade skiten ur Färjestad, det satte guldstjärna på min tillvaro. Huck har också bidragit till att den blivit så bra, men hon sätter ju alltid guldkant på min tillvaro. Brorsan har också varit hemma en sväng, inte ofta man ser honom längre.

Simma lugnt