Du hade rätt till sist

Du hade rätt, sångerna kom från andra länder
Vi möttes i ett underland och står på en perrong
Där allt förändras fast ingenting händer
och skymingen är vacker
och jag skriver från en stuga vid en sjö
det är lätt att bli blödig och nostalgisk
fast man bara bytt miljö

Vi hade allt, och friheten var ännu inte stulen
Vi hade skogarna i söder, drömmarna i väster
och sandade vägar under hjulen
och vi visste ingenting om verkligheten,
ja vi sökte i det stora efter svar
Så många illusioner som har rasat och så långa vägar kvar

Du har vunnit och förlorat, du har sett dig själv i spegeln
Du har vaknat i fel säng, du har varit kär
och framtiden väntade som en farlig gåta
Man har bråttom dig sen är man där

I en stad som får en att bli större än man är
Men i en ålder som sätter allt på jorden
Jag trodde att jag visste vem jag var och vad jag ville
Men nu skulle jag inte välja dom orden

Jag har ingen lust
Jag fastnar framför tv:n när det skymmer,
att följa dig i livet och skynda mig hem
för att fylla på så mycket skåpen rymmer
Jag pratade med en vän innan jag reste
Hon sa du måste alltid packa lätt
Som om du alltid är på resa och ännu inte sett vad du har sett

Vad ska vi göra med vår tro? Vad ska vi göra med vårt hopp?
Vad ska vi gör med vår kärlek som blöder?
Ser du hur det skymmer, hur färgerna ger opp
Där elden falnar men fortfarande glöder
Vi kan inte färdas bakåt i tiden
och det skulle vara ett steg tillbaka
Jag hatar min rastlöshet, jag älskar min bror
det är så mycket jag glömmer att bejaka

Och det är svårt att tassa på den folkhemska skaran
Varje torn du bygger upp ska nån annan rasa ner
Nån idiot som bara ser sin chans ska ta den
Vem som helst kan avge tomma löften,
och göra hål där de lovar och svär
Det är lätt att hålla käften, och svårare att säga som det är

Du är min vän, och stormarna i vår bli våra bröder
Våra fäder tacklar av nu, världen är vår
Där elden falnar men forfarande glöder

Om vi ses, bland dimmorna i norr eller i söder
Med drömmen i behåll och med lust att ta vid
Där elden falnar men fortfarande glöder

- Lars Winnerbäck

Varför gillar jag fortfarande Lars Winnerbäck? För att jag aldrig växer ifrån hans klyschor.
För att jag alltid kan stoppa in mig själv i dem.
Nästa torsdag kommer många minnen väckas till liv. Men jag kommer njuta av varje sekund, för jag älskar Lasses klyschor, och de är som bäst när han står framför dig och sjunger så du helst av allt bara vill gråta.

Hej då fritid

Mitt liv framöver kommer vara plugga plugga och mera plugga. Har redan mycket att göra, men idag så valde jag till tre kurser till.
Känns rätt så hopplöst att titta på min kursplan nu. Var ska jag hitta all tid?
Men jag resonerar så här, vill man komma någonstans måste man också ta sig ditt på något vis.
Det här är mitt sätt. Jag vill härifrån så fort som möjligt efter det att jag har gjort klart gymnasiet.
Mina helger ett tag framåt kommer förmodligen vara dödligt trista med småföretagande och religonskunskap, men jag kommer förmodligen få igen det.
Så, förlåt alla mina vänner om jag kommer isolera mig ett tag nu. Jag älskar er och kommer att spendera varje ledig stund med er!
Annars känns det bra just nu. Det är mycket i skolan, men det går bra. Mina vänner är underbara.
Jag har även slutat röka, vilket jag är mäkta stolt över. Nu kan jag till och med se mina vänner röka utan att vilja ta ett tjuvbloss. Vissa stunder har jag gråtit och proppat i mig julskum för att stilla abstinensen, men det är slut med det nu.
Jag har lämnat min kära vän Malboro Light, som jag har delat många år med. Jag tror dock vi kommer ses igen, när dennes kompanjon herr alkohol är i farten.
Jag har hittat en pojke som jag tror det finns en riktigt bra chans med, om jag bara tar den.
Jag har bestämt mig för att den andra kärleken kan vara minst lika bra som den första, eller jag inbillar mig det iallafall. I det här fallet kan den nog vara tusen gånger bättre och leder förmodligen också till något bättre.
Mitt förra inlägg var ett av de tillfällen då jag inte borde skriva. De tillfällena är oftast när det är sent på kvällen, jag lyssnar på musik som väcker minnen och tittar lätt bakåt istället för framåt.
Det är snart jul och man myser runt med sockor och gosiga tröjor och dricker massa te.
På söndag är det julskyltning, det är ju hur mysigt som helst.
Nästa torsdag är det Lasse.
Det är helt enkelt väldigt bra att vara Elin Bergholm just nu.

Jag önskar att jag inte blev kär i dig och jag önskar att jag blev mer kär i dig

Om man en gång har blivit bränd av kärleken kan man då öppna sig på samma sätt för nästa man inleder ett förhållande med? Ingenting är som den första kärleken sägs det och jag tror att den som sa det har rätt.
Den första kärleken ger man allt till och öppnar sig för. Antingen för att man inte vet bättre, alltså av ren dumhet, eller för att man är som bäst och oförstörd då.
Du har sett alla de som har blivit brända innan dig, alla vänner som gråtit över den elden som brann ut. Du tror aldrig att det kan hända dig då du brinner för fullt.
Med den första kärleken brinner man ofta för intensivt och fort.
Så då frågar jag mig igen, kan man öppna sig och ge sig till någon på samma sätt som till sin första kärlek?

De där raderna " du träffar någon ny " och "klart du kommer bli kär igen" känns väldigt uttjatade och ytliga.
Enligt mig är den första kärleken den finaste kärlek som finns, då du inte har hunnit döma kärleken och skaffa dig en massa förutfattade meningar om den ännu.
Det är också utav den första kärleken som du lär dig dina misstag och brister.
Du lär dig också om det som är bra med just dig.
Den som du upplevde den första kärleken med kommer alltid att vara speciell. Om du möter din första kärlek efter 50 år på bussen, så kan jag slå vad om att ditt hjärta kommer slå ett extra slag.
Den första kärleken är något som alla ska igenom. Din första kärlek kan vara Per Gessle, grannpojken eller den snygga lärarinnan.

Jag fördömer inte den andra kärleken på något vis. Jag tror att vi kan bli kära igen, men aldrig på samma sätt, med samma känsla. Jag tror att vid den andra kärleken gömmer vi undan saker från den första kärleken. Vi sparar på den första kärleken, ungefär som när du suger extra länge på den sista salta bumligen från godispåsen.
Den tredje, fjärde, fyrtionde, kanske till och med tusende kärleken har det nog inte så svårt som just den andra. Det är den andra kärleken som du kommer att jämföra med din första på värsta vis.

Jag väntar på min andra, och jag hoppas att den ska kunna väga upp den första. Jag tvivlar på att den kan bli bättre, men då jag inte vet något annat kan jag inte heller döma? Eller?
Det kanske inte ens kommer en andra kärlek? Kan den första kärleken bränna dig så svårt att du aldrig vill ge dig till en andra kärlek?

Jag kanske tänker för mycket? Jag avslutar det här inlägget med några rader av Håkan Hellström som jag tycker speglar den första kärleken rätt bra.

Vad vet du om kärleken? Förrän du förgäves hatat den..
Och vad vet du om hur hjärtat kan bränna?
För kärlek som aldrig kan dö, men inte heller leva..
Han kommer aldrig tillbaka, han kommer aldrig tillbaka.
Det är mitt eget fel
Vad som än händer med mitt hjärta
För jag har alltid vetat att han aldrig skulle stanna (stanna)
Jag blir hellre ensam än lycklig med någon annan
Sprid ut bensinen över solnedgången
Riv ner staden
Häll ut havet ända bort till horisonten
Tysta ner musiken
Han kommer aldrig hit igen..

Dumheten firar triumfer

Arjana och jag pratar. Hon äter samtidigt på ett äpple.

- Elin, om jag sväljer en kärna vad händer då?
- Jo, kärnan kommer slå rot och så kommer det växa ett litet träd i din magsäck.
- Vaaaaaaaaaa?! gud va otäckt, jag kommer aldrig mer våga äta äpplen.

Vi är på en fest där det är en man i 50-års åldern som är för oss helt okänd. Tanja börjar prata lite med honom.

- Vill du ha en drink?
- Nej, jag ska inte dricka sprit. Jag mördade en person när jag drack sprit när jag var yngre.
- Jaha, men du kan ta en öl istället.

Jag och Tanja sitter i bilen på väg till Hultsfred.

- Elin, vem vill du ska komma på festivalen?
- Jag vet inte, Håkan kanske.
- Jag vill nog att Bob Marley eller Björn Afzelius ska komma. De är bra.
- Ja, det skulle ju vara kul om de kom eftersom de är döda.
- Näääääe de är de ju inte alls. Va dum du är, jag lyssnade ju på dem igår.

Tanja och jag på lektion.
- Vem ska du ha projektarbete om?
- Jag ska ha om Dag Hammarskjöld.
- Det var han som grundade Ikea va?


Jag älskar dig Tanja.
Som sagt så firar verkligen dumheten triumfer ibland, men du har ett hjärta större än hela Jönköping (:

Vi klappar hela hallen

I år kan det inte vankas annat än Sm-guld.

Var i början skeptisk till Ledin. Hur han skulle passa i laget och hur publiken, framförallt klacken skulle ta emot sitt forna hatobjekt. Jag har dragit slutsatsen att Ledin kommer vara en av dem som tar oss till guldet. Han är en stjärna.

VI KLAPPAR HELA HALLEN!

Hjärnspöken

I vimlet av människor har jag sökt din blick
för att se om det finns något kvar
Vem jag än träffar och hur det än blir
Är du aldrig utbytbar

- Tomas Andersson Wij

Dagens första tanke

When you try your best, but you don't succeed
When you get what you want, but not what you need
When you feel so tired, but you can't sleep
Stuck in reverse

And the tears come streaming down your face
When you lose something you can't replace
When you love someone but it goes to waste
Could it be worse?
....

High up above or down below
When you're too in love to let it go
But if you never try, you'll never know
Just what you're worth...
Tears stream down on our face
When you lose something you cannot replace
...


Fix You - Coldplay

Till dig Carl

Även om det blir mellan oss så som det alltid blir.
Så vill jag att du ska veta att varje blick, varje smekning varje kyss var underbar.
Jag ångrar ingenting.
Tack för att du skonade mig från lögner och onödiga löften.
Tack för passionen du gav.
Ibland behöver man bara få känna sig älskad.
Så fick du mig att känna och allt kändes bra.
Ibland är en lögn det finaste man har.

No hero in her sky

Det är kallt ute, jävligt kallt. I den här stan blåser det så jävligt med.
Piren ligger öde och träden i Rådhusparken har tappat alla löv. Ingenting förändras. Jävla Jönköping.
Idag har jag pluggat och fikat på Bernards med min Huck. Det är den enda som jag tycker om just nu, att sitta med Huck på Bernards en mörk eftermiddag och glömma att man måste pallra sig ut i mörkret och blåsten igen.
Jag tycker om varma sockor och te också.
Jävla snö, och jävla han som inte förstår någonting.

Måndagspanik

Allt sjunger på sista versen
När jag ritar stora svarta ögon hör jag orden komma ur din mun som gråt
Uttryckslösheten har också ett uttryck i sitt stumma ansikte
Jag lånar gärna ut alla mina sminkprylar
Lägg en festmakeup i det intetsägande ansiktet
Spela skivan från början så kan du få döva öron att dansa på borden
Repa med stilettklackarna
Utforska skårorna med tungan
Kanske finner du något du aldrig fann hos
dina älskare
Din oskuld
Slät och glatt som glasbordet innan det bestegs
SE! Någon bjuder på teqila
Drick lite
Du har väl läst den senaste tidningen
" ÄT DIG SMAL"
Fråga fyllot på hörnet så säger han:
"SUP DIG NYKTER"
Det är sanningarna som ljuger tungan svart
Alla barndommens mardrömmar flyter upp till ytan
Du och jag ville alltid simma på botten
Vi sjöng vad snäckorna brusade i våra öron
Nu berusar vi oss åter för att höra bruset

Det går bra nu, kompis det går bra nu.

Jag var nervös över att se dig, att jag inte skulle kunna motstå dig. Att jag efter några drinkar skulle ligga i din säng igen och älta vår historia.
Jag såg dig igår, och aldrig att jag vill tillbaka. Jag har suttit och inbillat mig att jag saknat dig, men jag tror jag har lurat mig själv. Jag såg ingenting i dig igår, förutom ett förflutet.
Jag har raderat ditt nummer, och kommer även radera alla dina sms och trycka av alla dina telefonsamtal. Du kan fortsätta i vårt förflutna, men jag har sett alla mina andra möjligheter.

Jag har bara två singelvänner kvar som jag kan leva loppan med, men det räcker gott. Nu ska jag lämna dig bakom mig för gott. Nu ska jag leva livet, och leva i det liv jag har nu och inte i det liv jag delade med dig.

Trevlig lördag mina vänner!

Mattes ögonsten

En av mina allra bästa vänner är den här mannen. Hans namn är Enasjöns Dona Tello, kort och gott Don. Han lägger sitt stora huvud i mitt knä när jag är ledsen. Han hämtar mina vantar på morgonen när jag har bråttom till skolan och påminner mig om skolböcker jag har glömt. Han lyssnar på allt jag säger utan att döma mig.

Han skäller också något alldeles förskräckligt på brevbäraren. Han biter sönder mina skor och slemmar ner mig precis innan jag ska iväg på fest. Han tar en grym tid på sig att gräva i sorkhål när jag har bråttom och lämnar stora leriga tassmärken över hela huset.

Men jag har älskat honom sedan han sov jämte mig första natten för sex år sedan och längtade hem efter sin mamma. I sex år har han varit vid min sida och hans nos har börjat bli lite grå, och jag hoppas att det blir många år till.

Han är helt enkelt världens bästa Don-Don.

Är jag lycklig nu?

Jag har hittat honom. Han som jag kan ligga kvar i sängen med en hel dag utan att bli rastlös. Han vars hand jag kan hålla i flera timmar utan att tröttna. Han med de där isande blå ögonen som kan få mig att göra vad som helst. Han med de där skrattgroparna som jag älskar. Han med den trygga famnen och det stora hjärtat. Han vars läpp smakar vanilj och en aning general portion.

Han är så fin, men mina tankar går på annat håll.
Jag är allt för komplicerad och dum.

Det hörs en röst som är saknad

Jag lever på en annan stjärna nu. Jag har ett liv här utanför. Jag har det bra och jag är lycklig här.
Så varför kommer dem och stör? Dessa tankar på dig..

Jävlar, det är visst någon som är tillbaka.

My heart belongs to daddy

Älskade Pappa. Jag säger det allt för sällan. Du är allt jag har, du är min trygghet och min ro. Du finns alltid där för mig och drar mig upp när jag själv inte orkar, även om jag stretar emot.

Det var du som sprang efter min cykel och höll i pakethållaren när jag skrek att jag aldrig skulle lära mig cykla. Det var du som höll i mig och visade mig simtag när jag skrek att jag aldrig skulle lära mig simma. Det var du som satt och tragglade matematik med mig när jag skrek att jag aldrig skulle lära mig gångertabellerna.

Jag lärde mig både att cykla, simma och att rabbla gångertabellen. För du gav aldrig upp. Det är en av alla de saker som jag beundrar med dig, att du aldrig ger upp. Hur många gånger jag än slängde matteboken i väggen och var arg så slutade du aldrig. Du trodde på mig, och det gör du fortfarande.

När jag var som mest hopplös i början av högstadiet och min skolgång inte såg allt för ljus ut så var du där. Du satt på varje möte med rektorn, träffade varje kurator och tog varje klagomål. Men gud nåde den som sa att jag var hopplös, då var du där och försvarade mig. För dig var jag inte hopplös, och det var det som fick mig att börja om igen. För visst var jag väl kanske hopplös, men du såg aldrig det. Att jag var hopplös fanns aldrig i din värld.

När jag var liten sa du alltid att jag kunde bli precis vad jag ville, att jag kunde erövra hela världen. Jag har blivit större nu, och jag vet att jag förmodligen aldrig kommer att erövra världen. Men det som jag vet är att du alltid finns där bakom mig i alla mina val, i både bra och sämre, och det är så mycket bättre än att erövra världen.

Du har alltid tröstat mig när jag gråtit, fast jag slagit på dig och sagt att jag hatar dig, så har du inte släppt mig. Du har plåstrat om mina såriga knän och läst sagor. Du låter mig alltid vinna i kubb och yatzy. Du har alltid varit en bra förebild och besvarat alla mina frågor om denna värld.

Du byggde byns finaste koja till mig och åt till och med en av mina sandkakor en gång för att jag inte skulle bli ledsen.

Pappa, jag kommer göra allt för att göra dig stolt och för att vara en bra människa som du har lärt mig. Utan dig hade jag inte varit den jag är idag. Jag älskar dig.