Jag har hittat honom. Han som jag kan ligga kvar i sängen med en hel dag utan att bli rastlös. Han vars hand jag kan hålla i flera timmar utan att tröttna. Han med de där isande blå ögonen som kan få mig att göra vad som helst. Han med de där skrattgroparna som jag älskar. Han med den trygga famnen och det stora hjärtat. Han vars läpp smakar vanilj och en aning general portion.
Han är så fin, men mina tankar går på annat håll.
Jag är allt för komplicerad och dum.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Hon var också mer än någon åtrådd av pojkarna; aldrig behövde hon vänta över en dans, aldrig behövde hon gå ensam hem en natt. Men ingen pojke visste var han hade henne; ty hon hade ord om sig att vara ombytlig som ett aprilväder till sinnelaget, men ack så vacker hon var där hon stod där och blickade ut med det där sorgsna i blicken som ingen karl kom åt.
Läste detta i en bok och kunde inte låta bli att tänka på min favvo-tjej du måste medge att de påminer om dig allt. Puss P
Skicka en kommentar