Blod är tjockare än vatten

Du har så många runt omkring dig som älskar dig.
Märker du ens det? Ser du ens att vi finns?
Jag blir så förbannad för du är så jävla självisk.
Hur tror du vi mår?
Jag orkar inte gå igenom förra hösten en gång till.
Nu när vi har lappat ihop det som går så börjar de lossna i kanterna igen.
Jag orkar inte se dig så här.
Orkar inte se våra föräldrar förstörda.
Allting sitter kvar, ett telefonsamtal på natten innebär total panik.
Panik för vad som kommer att sägas.

Jag når dig aldrig som förr, kommer bara halvvägs.
Men jag kommer alltid vara din lillasyster och du kommer alltid att vara min storebror.
Min idol som lärde mig att skjuta slangbella och som cyklade snabbast av alla.
Han som lurade av mig alla mina sparpengar mot en glass.
Han som alltid skvallrade för mamma.
Han och hans flickvän som jag aldrig fick leka med, och om jag skulle vara med fick jag vara bord elle träd.
Han som också alltid försvarade mig i alla väder.
Han som alltid lånade ut sina tv-spel och gav mig sin premie som han fick av jultidningarna.

Jag älskar dig och litar på dig.
Allt kommer bli bra.