Rötjut och förbjudna begär

Jag har verkligen försökt hata dig herr Lundell. Försökt att se dig endast som en patetisk mansgris. När jag konstaterat att det är just det du är kommer jag på mig själv att gång på gång gå bakom ryggen på mig själv med dig. När jag är ute och går låter jag dig berätta dina historier om vackra kvinnor och rödvinsnätter, och jag är idel öra. Många ensamma nätter har jag tillbringat med dig. Din sorgsna spruckna värld ger mig en viss känsla av trygghet, och dina berättelser om rötjut och förbjudna begär ger mig en sån livslust. Många förfester har du förgyllt, och många efterfester har du räddat. Jag kan inte låta bli att bli förtjust av alla historier om fyllenätter, kvinnor med långt mörkt hår och alla dina begär.


Det är något med mig och hesa mansröster ( även kallat gubbrock). Plura Jonsson fångade mig första gången för många år sedan när han beklagade sig i "kärlekens tunga", och han har mig i sitt våld än idag. Plura och Uffe är som mina gamla romanser, jag försöker hata dem men misslyckas utan att jag märker det. Jag får lära mig att leva med dem, förlika mig med att jag ömmar för de gamla rävarna. Uffe, jag ger mig. Du får mig.

Är väl bäst att tillägga att jag inte är ett dugg tänd på män i 60 års åldern eftersom det säkert är någon som kommer tolka det så.

Sist men inte minst vill jag ge er alla ett råd från Uffe, som iallafall Joel har anammat.

" Krogen är en hönsgård, och vi är rävar"
Så sluta vara så misstänksamma och tillbakadragna, sluta lipa och gå ut och var glada.

Tänk på saken gott folk, och ha en bra helg.