Kanske dags för lite sol?

Tråkig grå novemberdag som jag har ägnat åt religionsarbete och alldeles för mycket kaffe och cigaretter.
I högtalarna har jag haft Melissa Horn, minnen väcktes på nytt, i ett annat november som känns som tusen år sedan gick jag runt med henne i lurarna. Jag hade precis brutit ett förhållande och var i tusen bitar.
Det är nu när det är mörkt och kallt jag tänker tillbaka på allt sånt där, sånt man inte ägnar tid åt att tänka på när det är sommar, och man har fullt upp med att bada, ragga och dricka rosévin.
Det är först nu jag tillåter mig att nudda vid det faktum att jag saknar dig, och ta till mig vetskapen av att du saknar mig.
November är en jävla månad.

Visst finns det dagar då jag kan vara snäll och låtsats som förut
Och visst finns det dagar som det kan göra ont att se dig ramla häromkring
Det fanns en kärlek med den har brunnit ut
Du fick för stor del av mitt liv, jag kunde inte andas till slut
Du säger att du minns och att det känns som igår
Men det var för länge sen för att ens komma ihåg
Och jag som trodde jag var kvar, jag har börjat på nytt
Det vet jag när jag ser dig, vart har du tagit vägen
Jag gav upp för länge sen
Jag gav upp för länge sen
Du är kvar med samma folk, kvar med samma vän
Lever kvar i samma damm, och du går i samma kläder
Blir glad av samma rus, som en lögn i ett vackert väder i ett övergivet hus
Det är att leka med elden när du drar upp det här igen
För du ser i mina ögon att jag försvann för länge sen
Det finns inget att behaga, inget att förklara
Inget att försvara, jag gav upp för länge sen
Jag gav upp för länge sen