När katten är borta dansar råttorna på bordet

Har fått klagomål, så får väl ge er ett livstecken.

Just nu förundras jag över slumpen och att saker händer när man minst anar det.
Som godingen jag träffade på bussen till jobbet i Huskvarna i onsdags.
Satt där trött som fan och med Uffe i lurarna, osminkad och säkerligen med en min som uttryckte hur jävla missnöjd och sur jag var.
Uppe vid liljeholmen stiger iallafall en trevlig blond man på bussen.
Han sätter sig brevid och jag blir naturligtvis väldigt irriterad för det finns faktiskt tomma sätet han kunde satt sig på, ja, man är väl svensk och då är det en oskriven regel att man sätter sig på tomma säten innan man slår sig ner brevid en annan person.
Även om jag tycker det är väldigt trevligt att småprata på bussar, men det är en annan historia.
Nå väl, denna unga man hette tydligen Martin, vi hade träffats på Piren för ett tag sedan och min vän hade förklarat att jag skulle gå hem med min pojkvän och att han kunde dra åt helvete.
Mina vänner är alltid lika charmiga när de är onyktra..
Vi bytte adress och skildes åt.
Vad jag förstod av konversationen lite senare var att Martin hade varit singel ett tag, längtade efter en flickvän att dela livet med och skaffa barn med.
När han sedan avslutade med, "sov gott hjärtat" så var saken klar.
Jag och Martin var ingenting för varandra.
Vad är det med dagens ungdom?
Vad är det för fel på att inte skaffa barn och slå sig till ro när man är 23?
Tacka vet jag alltid lika trogna Herr Oskarsson, fast han kanske har åldern inne att slå sig till ro kämpar han på i ungdomens anda.

Nog om det, när jag inte möter godingar på bussen så läsar jag Pluras biografi och vill leva på 70.talet, eller så jobbar jag och förbannar dessa jävla små röda gubbar.
I ämnet gubbar finner du även mig och Huck, min trogna vapendragare.

Nu bär det av till Halmstad på förlovningsfest, har en känsla att det kan bli torrare än BetelRune, så bäst att bunkra upp från systemet så att man överlever helgen.

Puss!