Kyss mig inte, det kommer bara leda till något ont ändå.

Alla de där bilfärderna med dig hem från Mullsjö. Att känna hur du sneglar på mig i ögonvrån och veta att du ler. Hur du fingrar på växelspaken och jag lägger handen på mitt lår, tillräckligt nära för att du ska kunna ta den. Jag vet att du tänker på samma sak som jag, skulle du lägga den där skulle allt vara förstört.
Vad är det som skulle vara förstört? Allt det här som vi byggt upp de här tre åren, ja det är tre år nu, tre år sedan Huck lämnade av mig hos dig borta vid konditoritet.
Inga känslor, känslor gör en bara sårbar.
Sårbar är inget ord jag vill förknippa mig med.
Jag ser tecken, vi umgås gärna mer än vad vi behöver, en puss i pannan, svartsjuka och fyllesamtal.
För någon dag sen så halkade handen från växelspaken ner över min.
Jag vet att du läser det här, jag kanske ringer någon dag bara för att säga hej.

Bjuder även på en uppdatering.
Jag har varit i Helsingborg med Huck, vi dansade oss lyckliga till Håkan, och njöt av Kent.
Det var en man som sa till mig för ett tag sedan att Jocke Berg sjunger falskt live, jag tycker han är fantastisk. Denne man lärde mig även att det heter ett Apelsin, inte en Apelsin, en rätt fantastisk man han också.
Jag har upptäckt mycket nytt i musikväg.
Än en gång konstaterat att Huck är världens bästa följeslagare och vän.
Vilat upp mig hemma hos mamma och pappa, klappat kor och klättrat i körsbärsträd.
Köpt nya Lp-skivor och gjort en tripp tillbaka i tiden med Ulf Lundell och rosévin.

Klart Slut.